Var utförs neurografi
Neurografi. Polyneuropati innebär diffus och symmetrisk funktionsnedsättnig i många perifera nerver. Vid neurografi sänder man in en ström och mäter motoriskt svar från muskeln där elektroden sitter. Professor, överläkare. Specialistläkare i klinisk neurofysiologi. Docent överläkare. Neurografi och EMG är neurofysiologiska metoder för utredning av skador och sjukdomar i det perifera nervsystemet samt vid utredning av muskelsjukdomar.
Testningen kan inte ersätta anamnes och kliniskt status som är de viktigaste delarna för att komma fram till rätt diagnos. Något förenklat är neurografi en metod för att mäta ledningsförmågan i de perifera nerverna, medan EMG används för bedömning av den motoriska enhetens funktion. Undersökningstiden för neurografi respektive EMG varierar mellan minuter vardera och beror på antalet nerver respektive muskler som ska undersökas.
De flesta patienter, inklusive barn, tolererar undersökningarna väl.
Elektroneurografi och elektromyografi (EMG)
Vid vissa frågeställningar görs både neurografi och EMG, medan det vid andra frågeställningar räcker med den ena undersökningen. Om man redan vid klinisk undersökning har en stark diagnosmisstanke kan en smalare och mer riktad neurofysiologisk undersökning räcka, medan man i andra, mer oklara, fall får utreda bredare för att utesluta differentialdiagnoser. Omfattningen av utredningen kan skilja något mellan olika neurofysiologiska kliniker runtom i landet.
Vid neurografi, som oftast utförs av en biomedicinsk analytiker BMA , ges svaga elektriska impulser över den nerv som ska undersökas. I flertalet fall görs mätningen genom elektroder som sätts på huden. Vid motorisk neurografi placeras elektroder för registrering över en muskel som den aktuella nerven innerverar. Ledningshastigheten i nerven, samt ledningsförmågan i det mest terminala avsnittet av nerven uppmäts, distal latens.
För att även få en bild av ledningsförmågan i proximala delar av nerven så uppmäts så kallade F-svar, som återspeglar ledningsförmågan i nervens fulla längd, från framhorncell till muskel t ex viktigt vid misstänkt Guillain-Barrés syndrom. Vid sensorisk neurografi stimuleras en sensorisk nerv elektriskt och registreringen sker över nerven en bit därifrån. Svarsamplituden återspeglar antalet fungerande axon och ledningshastigheten återspeglar myelinfunktion.
Tolkningen av neurografin görs vanligen av läkare. En ren tunnfiberpolyneuropati kan inte påvisas med neurografi, utan då krävs komplettering med andra tester, till exempel kvantitativ känselundersökning KST. Vid EMG, som utförs av läkare, förs en tunn nålelektrod in i den muskel som ska undersökas. Aktiviteten registreras och bedöms:. Utredning av polyneuropati respektive fokala nervskador där beslut tas i varje enskilt fall om det är indicerat med EMG eller inte.
Inga absoluta kontraindikationer finns men extra försiktighet bör iakttas vid vissa koagulopatier, antikoagulantiabehandling och lymfödem. Olika rutiner kring antikoagulationsbehandling tillämpas vid olika neurofysiologiska kliniker runtom i landet. Uppge därför i remissen vilka antikoagulantia patienten behandlas med. För att en bra bedömning av vilka undersökningar patienten bör genomgå, samt för att en adekvat tolkning av undersökningsresultaten ska kunna göras, bör remissen innehålla:.
Utredningen syftar till att stödja eller avfärda den misstänkta diagnosen. Beroende på typ av skada samt tidsförlopp av densamma så ses olika förändringar vid undersökning med neurografi och EMG. Förenklat ses vid neurografi långsamma ledningshastigheter i nerverna vid demyeliniserande förändringar medan det vid axonala skador ses lågamplitudiga svarsamplituder med relativt välbevarad ledningshastighet. Vid en akut nervskada, till exempel en komplett perifer nervskada, så ser man direkt en förändring i att signalen ej överleds vid skadan.
Om man däremot stimulerar distalt om skadan så ses initialt ett normalt svar. Det tar cirka dagar innan Wallersk degeneration av nerven sker. Förenklat ses stora motorenhetspotentialer hög amplitud, förlängd duration vid äldre axonala skador där reinnervation har skett, medan det vid myopatier ses små potentialer låg amplitud och kort duration. Vid en akut axonal skada uppkommer denervationsaktivitet först efter någon till några veckor.
På grund av detta kan det i vissa fall vara en fördel att inte göra undersökningen i ett alltför tidigt skede, utan utbytet av undersökningarna blir oftast större om man avvaktar dagar. Vid polyneuropati kan undersökningarna ge vägledning avseende typ av polyneuropati. Vid myopati används undersökningen för att bekräfta diagnosen men den kan även vara användbar för att finna en muskel som är lämplig för muskelbiopsi.
Man kan kartlägga proximal-distal fördelning och se om det föreligger spontan EMG-aktivitet i vilande muskel, som vid myositer, eller myoton muskelaktivitet, som ses vid myotonisjukdomar. Med EMG kan man även följa förloppet av en skada avseende om det föreligger tecken till pågående denervation respektive grad av reinnervation.
Metodbeskrivning Neurografi (ENeG)
Andra undersökningar för utredning av det perifera respektive centrala nervsystemet som utförs på neurofysiologiska kliniker är bland annat:. Repetitiv nervstimulering Där huvudsaklig indikation är neuromuskulär transmissionsrubbning, t ex myastenia gravis. Undersökningen kan inte säkert påvisa lätta störningar i den neuromuskulära transmissionen, då har enkelfiber-EMG högre sensitivitet. Kvantitativ känselundersökning Där huvudsaklig indikation är sensorisk tunnfiberneuropati.