Skiljer korsika från grannen i syd
Korsika på korsikaners vis Den vackra franska ön blir lätt sommartrång. Tricket är att bege sig till vad korsikanerna själva kallar ”öns ö”, Cap Corse. Följ med! Färjan från italienska Livorno närmar sig hamnstaden Bastias på Korsikas östkust. Morgonen är så ny att solen knappt börjat måla sitt guld på stadens fästningsväggar. Det tar bara en halvtimme med båt från franska Korsika till italienska Sardinien.
Korsika – Medelhavets dolda paradisö
Två populära medelhavsöar som i alla fall på ytan har mycket gemensamt. Men vem tar hem spelet? Det blir aldrig tråkigt att titta ut genom bilfönstret på Korsika. Vägarna längs kusten är vindlande intill stupande berg och hav, och helt klart värda resan i sig. Cruisa fram längs den spektakulärt klippiga kustbiten mellan Calvi och Porto på västkusten, eller längs östra delen av Cap Corse i norr, där vägen snirklar högt ovanför byar och hav, med utsikt över den toskanska övärlden.
Fortsätt in på landsbygden i öns inre och se buskagen gå över i skogar, med toppiga berg och grönskande dalar som för tankarna till en sagovärld.
Korsika är en naturupplevelse i världsklass. Det är inte fult , det är det inte. Även om landsvägen söderut från färjeläget i norr, det som förbinder Sardinien med Korsika, är lite av en besvikelse. Sardinien har en generellt plattare, torrare och inte lika dramatisk natur som Korsika. Trots en del riktigt fina kust- och bergspartier får Sardinien se sig slaget med bred marginal. Det är svårt att mäta sig mot Korsika i den här disciplinen.
Helt omöjligt faktiskt. Förvänta dig inte det franska kökets finess utan snarare en rejälare, rustik matupplevelse. Vildsvin är en av öns specialiteter, men det är framförallt de uppfödda grisarna som dominerar menyerna. Charkuterier är en korsikansk stolthet, och de peppriga, rökiga och örtsmakande korvarna och skinkorna har i vissa kretsar sådan kultstatus att de i sig utgör ett skäl att resa hit. Avsluta med klassiska korsikanska kakor, canistrelli , och ett glas muscatvin — och få bevis på att ön är både stark, söt, sträv och rivig — inte bara till sin personlighet, utan även på tungan.
På soliga Sardinien är det aldrig långt till ingredienserna. Grönsakerna växer runt hörnet från restaurangen och en antipasto di terra , med oliver, charkuterier, bröd och ostar från trakten är en ljuvlig företeelse. På Sardinien tillverkas 80 procent av Italiens kända pecorinoostar, och även om en majoritet av öborna ser sig som i första hand köttätare är också fisk- och skaldjursutbudet en pluspoäng. Det finns en hel del likheter mellan korsikansk och sardisk mattradition, och den här matchen blir jämn.
Pålitliga italienska influenser och en bonus i form av smaker från Spanien i kuststaden Alghero håller på att tippa över vågen i fördel för Sardinien. Men det räcker inte. Domaren står med en korsikansk korv i ena handen och en sardisk ost i den andra och vill helt enkelt inte behöva välja. Här och där längs kusterna ligger små stränder inklämda mellan klippiga berg. Plage de Palombaggia, inte långt från Porto Vecchio, är kanske den mest kända, med vit sandstrand och kristallklart vatten.
Det finns flera fina konkurrenter inbäddade i vikar där naturen är i behåll, med sten- eller sandstrand och vindpinade träd. Söder om Palombaggia finns till exempel Plage de Cateraggio, som ligger oskyltat och ensligt till för den som orkar ta en tjugominuterspromenad genom buskagen från vägen.
5 sätt att upptäcka konsten att leva på Korsika
Till Korsika kommer man ändå inte främst för att ligga på stranden, även om det finns gott om tillgång till svalkande dopp. Här finns några riktiga vykortsparadis, med turkosblått vatten och kritvita stränder värdiga en James Bond-film. Spiaggia della Pelosa, med dess osannolika gnistrande hav och vita sandstrand, blir visserligen överbefolkad under semestertider, men måste ses. Även de stadsnära stränderna strax norr om Alghero är trevliga.
För att inte tala om de isolerade plättarna du når med båt från Cala Gonone, i Oroseibukten på östkusten. Smaragdkusten i nordost är precis som det låter en gnistrande historia. Nej, fortsätt en bit söderut och belönas med verkliga strandjuveler, i naturlig skepnad. Det fanns en tid när Parisregistrerade bilar riskerade att bli förstörda över natten. Idag är relationen med fastlandet bättre, men kvar finns en allmän ömentalitet som håller på sitt och inte tänker försöka smickra in sig för att göra dig nöjd.
Här sker inget omedelbart omfamnande av främmande, och det har säkert sina skäl. Genom århundraden har ön invaderats av främmande folk ute efter att ta över deras territorium, och samtidigt har grannfejderna duggat tätt. Den bevarade kulturen med ett säreget språk och ett reserverat lynne har trots allt sin charm, menar Korsikas fanskara. Men kanske man skulle kunna släppa lite på den avvaktande, snudd på misstänksamma inställningen ibland.
Bara lite?