Ickevåldsförsvar
The association was founded in with the goal to “build a bridge between society and the armed forces”. At that time, the beginning of the World War II, our founders identified a need of increased understanding of defence policy among Swedish citizens. Tidningen Dagen uppmärksammade häromdagen hur vapenvägran och pacifism har varit en stark frikyrklig tradition i Sverige. Mellan åren — kom omkring var tredje vapenfri sökande från pingströrelsen.
Så här fungerar immunförsvar och inflammation - Elsa
Andra kom från baptist- och missionsförbundet. Idag är dock många frikyrkligt kristna kluvna kring om militärtjänst är rätt eller ej. Men helst inte. Min vän Pascal Andréasson, som är pingstpastor och precis som jag forskar på vapenvägran i pingströrelsen, pekar på att när värnplikten avvecklades på allvar så slutade man prata om konsekvenserna av att döda med vapen i svenska frikyrkor, och den djupa traditionen av pacifism blev bruten.
Varje generation tvingades till detta samtal, alldeles oavsett om det funnits någon fredsteologisk lära i pingströrelsen i stort. Det gick förlorat Nästan en generation har förlorat dialogen med frågan och det oroar mig. Nu när Sverige rustar upp och Försvarsmakten satsar miljoner på att övertyga unga om att bli militärer så lär frågan aktualiseras ännu mer. Det är väldigt tydligt att Försvarsmakten inte tränar soldater att älska sina fiender.
Nu när forskning från Harvards universitet dessutom visar att ickevåldsligt motstånd är dubbelt så framgångsrikt som våld på att stoppa auktoritära regimer , och fem gånger mindre sannolika att uppleva massdöd, tror jag att vi kan komma att se ett uppsving av kristna pacifister igen. Forskarna Erica Chenoweth och Maria Stephan var först ut med att jämföra ickevåldsligt och våldsamt motstånd på makronivå.
De samlade ihop data från över proteströrelser mellan och Av de 25 största rörelserna som de studerade var 20 ickevåldsliga, och 14 av dem uppnådde sina mål.
Vad tänker MP om ickevålds-försvar?
Chenoweth har varit ledande i att göra fler sådana undersökningar med forskare som Orion Lewis och Evan Perkoski och har skrivit två böcker på ämnet. När jag läste freds- och konfliktstudier på Uppsala universitet för drygt tio år sedan var Chenoweth vida omtalad och vi hade lärare som beskrev krig som djupt irrationella — ickevåldsliga lösningar är alltid billigare och effektivare på att uppnå ens mål.
Och Uppsalas freds- och konfliktinstitution är rätt så inflytelserik internationellt, deras databas för konflikter används över hela världen. Det går inte att göra empiriska studier av några andra ickevåldsrörelser än de som gjort motstånd mot den egna regimen och ockupationsmakter, dvs utländska regimer som styr över det egna landet. Ett statligt organiserat ickevåldsförsvar som försvarar mot en storskalig invasion har ju inte funnits i modern tid, så empiriska studier kan inte undersöka dem.
Men eftersom vi vet att de ickevåldsliga rörelser som arbetat under liknande premisser som rebellrörelser varit dubbelt så framgångsrika så pekar det på att ett ickevåldsförsvar med miljardbudget lär vara än mer framgångsrik än en våldsanvändande militär. Även när man kämpar mot en egen regim eller etablerad ockupationsmakt kämpar man ju mot en våldsam fiende, så det faktum att Ryssland invaderar med våld gör inte situationen i Ukraina annorlunda än de fall vi har — tvärtom borde det vara svårare att ickevåldsligt kämpa mot en etablerad våldsam regim än en som ännu inte har etablerat sig utan försöker ta sig in.
Och om fienden ändå skulle lyckas rulla in helt och hållet så är det otroligt svårt för ockupationsmakter att behålla kontrollen om en tillräckligt stor andel av befolkningen ägnar sig åt organiserat motstånd. Den utbredda myten om att våld är mer effektivt än ickevåld gör att inga stater har på allvar försökt utveckla ett ickevåldsförsvar — men nu har vi data som visar att den myten inte stämmer.
Och jag ser flera skäl att tro att ickevåldsligt motstånd fungerar ännu bättre under invasion än under ockupation, i och med att regimen man kämpar emot inte ens är etablerad i landet än och en organiserad ickevåldsrörelse är mycket svårare att organisera och mobilisera i ett ockuperat land jämfört med ett fritt. Precis som det bland våldsamma motståndsrörelser är enklare att mobilisera en armé än att skapa en rebellrörelse mot den rådande regimen.
Poängen är att all data vi faktiskt har visar att det är mer framgångsrikt att en motståndsrörelse inte aktivt skadar och dödar sina motståndare än att den försöker göra just det. Det ger oss skäl att tro att ickevåld är mer effektivt än våld även i scenarior som ännu inte utspelat sig — det faktum att det inte utspelat sig är inte ett argument för att det motsatta gäller i just ett sånt scenario. Det faktum att vi inte har skickat en hund till Mars än betyder inte att om vi skickar en hund till Mars så blir den en katt.
Eller för att ta en annan liknelse: låt oss föreställa oss att vi levde i slutet av talet innan kvinnor fick rösträtt i politiska val. Vi argumenterar för att de borde få det, och då säger någon konservativ karl att det går inte an; ty kvinnor är hysteriska och kan inte fatta rationella beslut. Låt oss då anta att vi pekar på studier som visar att när kvinnor fått rösta i baptistförsamlingar vilket de fick redan så har de inte varit hysteriska utan fattat rationella beslut.
Du hade inte tagit det argumentet på allvar, eller hur? Naturligtvis säger det något om hur kvinnor skulle bete sig i riksdagsval — bara det faktum att kvinnor ännu inte hade deltagit i riksdagsval var inget argument för att det inte skulle gå eller för att vi skulle få ett särskilt annorlunda resultat än i de empiriska studier vi hade om hur kvinnor beter sig i andra val. När folk hävdar att pacifism bejakar dödande, att det ger fritt spelrum för despoter eller att enda sättet att ha en stabil fred är att alla länder har betydande militärmakter hävdar de saker som inte har något stöd i forskningen överhuvudtaget, det finns inga bevis att det skulle vara så.
Det må vara en utbredd intuition att ickevåld bara fungerar till en viss grad och sedan måste ersättas med det mer framgångsrika och effektiva våldet, men de jämförelser som de facto har gjorts mellan ickevåldsligt och våldsamt motstånd har visat den raka motsatsen: det är våldet som fungerar mycket sämre, är otroligt mycket dyrare och leder till många fler dödsfall även på den egna sidan. Ickevåldet är mycket mer framgångsrikt, även när kampen är mot en utländsk ockuperade makt, i synnerhet om regimen är brutal och hänsynslös.
Det många verkar tänka dig är att när det gäller försvar mot invasioner blir plötsligt det motsatta sant — från att ha varit det i effektivare och blodigare alternativet blir våld istället mer framgångsrikt och leder till mindre död. Det finns dock inga bevis för det. Inte minst då vi aldrig sett en storskalig ickevåldsförsvar med miljardbudget i samma storleksordning som en militär, så en rättvis empirisk jämförelse har inte kunnat göras.
Detta brukar ofta framhållas till min nackdel — man tänker sig att för att vi inte har sett det så är det omöjligt, men det är ett logiskt felslut. Det är snarare till större nackdel för den som säger att det tydliga förhållande som gäller i de empiriska studier vi de facto har tillgång till plötsligt blir omvänt i ett teoretiskt scenario vi inte har sett. Som jag nämnde ovan finns det dessutom faktorer under en invasion som torde göra ickevåldsmotstånd ännu enklare än när det sker mot den egna regimen eller under ockupation — inte minst genom att det torde vara mycket, mycket enklare att organisera på storskalig nivå.
Jag tänker att det är en sorglig utveckling på så många plan som lett oss hit. Men ett jätteproblem med att bara hänvisa till att icke-våld är mer effektivt är just det du tar upp, dina källor har inte undersökt invasioner av främmande totalitär makt.