Hur får du gamla rosor
Bre ut rötterna i gropen, klipp dem hellre än att du viker eller snurrar dem. Är rosen köpt i kruka, försök att reda ut rötterna lite. Framför allt får inte rötterna vara snurrade i krukan, då tar det tid innan de börjar växa utåt i gropen. 3. Fyll på med rosjord och gärna kompostjord, rosor tycker om humus. Amerikanska Rosensällskapet har senare definierat detta år som skiljelinjen mellan de gammaldags rosorna och de moderna.
De rosor som fanns före detta år har därför kommit att kallas gammaldags rosor, rosor framtagna efter kallas följdriktigt moderna rosor. De gammaldags rosorna utgör en ganska primitiv lågförädlad typ av kulturrosor. De flesta gammaldags rosor har en stark doft, en egenskap som ofta skiljer dem från de moderna rosorna, men inte utan undantag. De har en varierande höjd från 1 till 2 meter eller mera, beroende på grupptillhörighet och allmänna växtförhållanden.
De sorter som hör till gallica-gruppen hör till de lägre, medan t ex damascena-gruppens, centifolia-gruppens och alba-gruppens rosor är högre, upp till 2 meter, ibland mera. De olika grupperna känns igen på specifika karakteristika som till exempel skillnader i blomform, blomfärg, bladkaraktär, grenar, taggar och nypon. De kan vara svåra att identifiera eftersom rosor från skilda grupper hybridiserat med varandra.
Beskära rosor
Bladens utseende, antal småblad, yta, blanka eller håriga, färg och form varierar mellan grupperna. Liksom nyponens utseende och form eller förekomst av nypon. Mer om identifiering kan du läsa om under identifiering. Många av de gammaldags rosorna växer bra på egna rötter och har lätt för att sprida sig.
Expertens råd: Så får du friska och starka rosor!
De kan sprida sig med rotskott även om de är okulerade. När väl busken etablerat sig och om den planterats tillräckligt djupt, okuleringsstället ca 15 cm under jordytan, kan den sprida sig med rotskott. De blommar bara en gång på sommaren, med undantag av ett par rosgrupper, de flesta i juli i vårt land och under veckor. De flesta är relativt lättodlade och behöver endast lite näring. Rosor ogillar skuggiga växtplatser men några sorter, speciellt i alba-gruppen, fördrar måttlig skugga.
De gammaldags rosorna kan drabbas av svampsjukdomar. Oftast sker det senare på säsongen, efter blomningen, men det är dessutom beroende av lokalt väder och lokala köldförhållanden. De gammaldags buskrosorna används ofta som solitärer, de större i bakgrunden i rabatten. De lämpar sig utmärkt för samplantering med i första hand perenner men också med låga buskar och gräs i s. De kan användas som häckväxter.
Häckar med sorter i rugosa-gruppen är vanliga både i privat och offentlig miljö, här kan nämnas sorterna 'Hansa' och 'Fru Dagmar Hastrup'.
Rosa spinosissima Rosorna i spinosissima-gruppen hör till de härdigaste och mest användbara för kargare och mer utsatta svenska förhållanden, både med hänsyn till jordförhållanden och kyla. De tål sandiga jordar och utsatta lägen. De har ett ofta upprätt växtsätt, men också bågformigt växtsätt finns hos vissa sorter, som t ex 'Glory of Edzell'. Höjden kan variera, från ca 1 m till ca 2,5 m. Några välkända sorter i gruppen är 'Poppius' och 'Plena', den senare också förvildad på många platser i Sverige, då den har lätt för att sprida sig på egna rötter.
Flera sorter i gruppen remonterar. Några blommar kontinuerligt, som exempel kan ges 'Stanwell Perpetual' som tillhör en av de äldre sorterna. Rosa pimpinellifolia 'Plena', finlands vita ros foto Inger Kring , och 'Lady Edine' foto Henny Johansson två pimpinellrosor med karakteristiska pimpinellblad, engångsblommande. Förädlingsfirman Kordes tog under fram en odlingsvärd och populär serie pimpinellrosor, den s.
Frühlings-serien, varav några kan remontera senare på sommaren, i augusti månad och framåt, huvudblomningen sker under maj-juni. Exempel på sorter ur serien är den dubbla 'Frühlingsduft' och den enkla 'Frühlingsmorgen. En uppskattad ros som tillhör pimpinellifolia-gruppen gruppen har tagits fram av Valdemar Petersen i Danmark, 'Aïcha', också den blommar om. Buskarna bildar ofta vackra och karakteristiska nypon. Buskarna har ofta tätt med borsttaggar, vilka kan vara blandade med rakare eller böjda taggar.
Blommorna varierar från enkla till fyllda, från mindre till större, samt ingår i gruppen, vita till röda, och gula färger på blomman. Namnet har de fått efter sin bladform som liknar pimpinellörtens bladform. Buskarna har ett stort odlingsvärde sett till härdighet, form, friskhet, bladverk och nypon. Rosa gallica Gallica-gruppens rosor har uppstått som mutanter av artrosen Rosa gallica och som hybrider mellan denna ros och andra rosor.
Gallicarosorna var vanliga i Frankrike under talet och många sorter förädlades också fram där, vilket är förklaringen till alla franska namn på de rosor vi odlar idag. Buskarna blir ca ,5 m höga, under goda förhållanden högre. De växer oftast upprätt med styva grenar.