Utbildningshistoria i sverige
Utbildningshistoria bedrivs av forskare från många olika discipliner, exempelvis idé- och lärdomshistoria, pedagogik, historia, sociologi, etnologi, litteraturvetenskap, ekonomisk historia och religionsvetenskap. Området belyser en stor och central samhällssektor. Den utbildningshistoriska utvecklingen under talet var minst sagt omvälvande i Sverige och många andra länder.
Fängelserna och 1800-talets utbildningsrevolution
I berättelsen om denna revolution saknas dock en viktig del; den som rör talets framväxt av fängelseskolor. Denna artikel ska ses som ett bidrag till att åtgärda denna brist. Artikeln handlar nämligen om hur utbildning blev ett allt viktigare inslag i talets svenska fångvård. Fängelsernas skolor kom därmed också att utgöra en väsentlig del av dåtidens vuxenutbildning. Artikelämnet är även relevant för Sverige idag, eftersom det problematiserar hur vi diskuterar kriminalvård.
Som vi alla vet återkommer ämnet ofta i samhällsdebatten, vilket inte är förvånande med tanke på den utbredda organiserade brottsligheten och de många skjutningarna.
Utbildningspolitiska reformvågor
Hårdare straff lyfts ofta fram som en lösning på problemen. År visade forskning att runt 60 procent av svenskarna upplevde gängbrottsligheten som mycket oroande samt att en överväldigande majoritet ville se just strängare bestraffningar för sådan kriminalitet. Frågor om kriminalitet och brottslighet blev också viktiga i valet Det är förvisso berättigat att brottslighet och straffskalor får ett stort utrymme i medier och politik, men tyvärr sker det ofta på bekostnad av en nyanserad diskussion om frihetsstraffens innehåll och mål.
En viktig nyckel till att förstå hur utbildning, lärande och skolverksamhet växte fram inom svenska fängelser är det från talet successivt införda Philadelphiasystemet även benämnt cellsystemet och ensamhetssystemet. Dess grundläggande syfte var att hålla fångarna isolerade från varandra. Bakgrunden var en fruktan för att de intagna skulle påverka varandra negativt om de fick chansen att umgås. Fångarna spenderade därför nästan all tid i sina celler.
Denna ensamtid var som längst från och med , då de tre första fängelseåren tillbringades i isolering. Arkitekten Carl Fredrik Hjelms fängelseritningar från talet. Många svenska cellfängelser kom att byggas enligt dessa ritningar. Källa: Wikimedia commons. I Philadelphiasystemet var kristendomen central för den moraliska skolningen. Det speglade ett samtida Sverige där också kristendomen utgjorde det viktigaste ämnet i folkskolan.
Fångarna besöktes i cellerna av fängelsepredikanter. Gudstjänster genomfördes regelbundet och de intagna fick läsa kristen litteratur. Det författades till och med särskilda böcker just för fångarnas individuella kontemplerande och moraliska förbättring. Den ensamma läsningen av kristna texter ansågs vara grundläggande för att man skulle lyckas med den själsliga reformeringen. Vidare så blev bibliotek allt viktigare för cellfängelsernas undervisning.
Till en början hade böckerna i första hand ett kristet innehåll, men successivt erbjöds alltmer böcker i profana ämnen som geografi, naturvetenskap och historia. Från talet började Fångvårdsstyrelsen ge ut årsberättelser. I dessa ingick statistiska redovisningar av fångvården i Sverige, men också kvalitativa framställningar om fängelsernas religions- och skolundervisning. Här var inte minst fängelsepredikanternas redogörelser mycket informationsrika.
Fångvårdsstyrelsen lade ned ett omfattande arbete på att samla statistik och andra upplysningar om den verksamhet som bedrevs. Det gällde också fängelseutbildningen. Även om uppgifterna inte är helt tillförlitliga, bland annat på grund av att predikanterna ofta hade olika uppfattningar om vad som var att betrakta som läskunnighet, ger de värdefull information. I årsberättelserna från slutet av talet framgår att utbildning redan vid denna tid utgjorde en viktig del av fångvården, alltså till och med innan det beslutades att ett fängelsesystem baserat på Philadelphiamodellen skulle byggas upp i Sverige.
Under åren och hölls det i svenska fängelser katekesförhör och religionssamtal. Därtill utvärderades fångarnas läskunskaper.
I senare årsberättelser blir informationen mer utförlig. År redovisas uppgifter över fångarnas kristendomskunskaper där det bland annat framgår hur många fångar som lärt sig läsa samt antalet genomförda kristendomsförhör. Liknande graderingar var vanliga i husförhörslängderna. Ett exempel på att läsundervisningen kunde vara omfattande i svenska fängelser är när det rapporterades att år hade intagna lärt sig läsa. Det var endast år som fler lärde sig att läsa På talet låg antalet mellan 74 och På talet hände dock något, eftersom talen sjönk drastiskt.